En torsdag i Valhalla...

 Efter några mindre lyckade matcher i Redbergslids IK med tre raka förluster och att chansen till kval har försvunnit kan man faktiskt hitta energi på lite oväntade ställen...

Varför inte i Valhalla A klockan 20.50 en torsdag kväll? Hinner hem efter min träning för att äta lite och gå ut med hunden. Hör på sportradion att Frölunda spelar och blir lite orolig för parkeringsmöjligheter på Valhalla, men det visar sig finnas gott om plats. Därefter ner till ICA Focus vår fina samarbetspartner och lämna lite bingolotter inför påsken. Givetvis passar jag på att köpa lite goa grejer till helgen i en av Sveriges mest välsorterade butiker. Sen är det dags att som ensam ledare denna gång ta mig an IK Nords damer i division 4 väst västra. Min kollega Björn som är polis är fast på jobbet med något akut ärende. 

Serien har tyvärr urholkats med två urdragningar, så 10 starka lag finns kvar i serien. Som motståndare denna gång har vi Stenungsunds HK B. Vi har redan säkrat en medaljplats i serien men självklart är inställningen att vinna. Hallen är tom när jag glider in lite innan 20.00 på kvällen. Går till förrådet som IK Nord har i A-hallen. Knökat värre då fyra lag slåss om ytan. Som tur är har två lag samma bollstorlek. Hälsar på Stenungsunds starka ledartrojka innan match och tjingsar på de tappra tjejerna som redan är på plats. Dessutom lite support från en gammal spelare som har hängt med S för att kolla in matchen. Försöker få upp kodlåset till materialrummet vilket är svårare än man tror när man är gråhårig och glömt glasögonen hemma. Lyckas på något sätt fixa det ändå. Ut med matchväska och bollar i rullvagnen (som en viss "A" har byggt precis enligt måtten så att den får plats mellan reglar samt att det får plats exakt 30 bollar i storlek 2 - imponerande att få de måtten att funka tillsammans!). Fyller på medväska med tejp och kylpåsar samt en dauerbinda. Tar även med mig funktionärsväskan som innehåller TO kort, Utvisningskort med ställ med IK Nord loggor - snyggt, visselpipa, rött och gult kort samt pennor i olika slag. Sen vandra ut på planen med material samt ge väskan med de nya tröjorna till spelarna som går ner och byter om. Stenungsund har med sig egen musik och dönar på den med AC DC, tror inte spelarna har fått bestämma musikvalet utan det kan vara någon i ledarstaben som styr. Vi är lite sena med att hämta ljudkabeln och får igång vår musik genom S telefon. Dock lågt ljud idag men vi ber vänligt våra motståndare att tysta sin musik för det är minsann vi som har hemmaplan. Uppvärmningen skjuter vi lite på och de 13 spelare som är uttagna står i en ring och sparkar på en filtboll. Vi är 13 spelare för att tjejerna är överens om att det är det perfekta antalet spelare då man då får mesta möjliga speltid så det är många som får stå över men samtidigt vet man när man blir uttagen att det blir mycket speltid. 

30 minuter innan matchstart så drar uppvärmningen igång. Domarna är redan på plats och sekket med det enormt rutinerade och mäktiga paret Olausson börjar lägga in siffror på Nords lag (som vi aldrig har koll på...). Vi kommer överens med Stenungsund och domarna att vi kan starta lite tidigare. Båda lagen är dock lite sega och efter slantsinglingen med dagens kapten och tillika 20 årigt födelsedagsbarn A så startar vi 4 minuter tidigare. Läktarna är faktiskt välfyllda. Det är över 50 åskådare en torsdag i Valhalla 20.46. Detta är vad handboll handlar om hinner jag tänka innan matchen blåses igång. Några eftersläntare kommer också in på Arenan men de borde vara där 20.40 då våra sociala medie ansvarige hade lagt ut fel tid.

Vi börjar bra men det är målfattigt och 3-5 efter 15 minuter. Vi har många fina kontringar och frilägen på M6 men målvakten i Stenungsund står stabilt och det visar sig att vi inte kan skjuta igenom henne trots flera försök. Vi biter tillbaka genom några fina genombrott och diagonalpass till kant. Det är jämt i slutet av halvleken men några tekniska fel från våra motståndare utnyttjas på ett bra sätt och vi går till haltvidsvila med stabila 14-10. Ner i hörnet på parketten för att hålla halvtidssnack. SHK är på andra sidan och kör sitt taktiksnack. Minimal vila och lite snack om att vår högersida är lite för offensiv bakåt och att de har hittat många lägen där. Framåt pratar vi om att inte fastna så mycket utan hålla avstånd och nypa med något skott då och då. M6 har fått många fina lägen och så även kanterna när vi har lyckats få bollsläpp. Jag påpekar också att uppställningen som startar nu har skrikit - Tryck! Spring! hela tiden från bänken i slutet av första halvlek så att jag förväntar mig tornadohandboll i starten. In med händerna i ringen och jag kör - Dråp och Mord, tjejerna svarar med IK Nord. (Inte direkt PK och den ramsan hittades på av några föräldrar till när några av dagens tjejer spelade som små i IK Nord, kvartersklubben från Hugget - så hängt med ett tag och passar kanske inte i alla sammanhang, men vi bor i Göteborg så humorn trumfar dikten om man säger...). 

Andra börjar inte med tornadohandboll då det visar sig vara lättare att sitta på bänken och tycka saker än att göra det på planen... Stenungsund börjar bättre än oss igen och närmar sig i målprotokollet och kommer så nära som ett mål vid 16-15. Men vid minut 42 bestämmer sig A i mål att stänga butiken och E gör några fina mål. L kontrar som hon spelar i Handbollsligan. J kastar in några fina maskerade avstämda från H9. S skjuter dagens hårdaste hoppskott stolpe in. Allt går vår väg och vi gör 10 raka och därmed har vi stängt matchen.  SHK försöker stoppa blödningen med en TO och jag säger till gänget som blir inbytta sista 10 (då vi byter ut alla utom kanterna som kör 15 min var) att inte paja detta nu. Har aldrig hör ordet jinx så många gånger som i denna TO men det gäller att bygga vinnare och få dem hårdhudade. Det visar sig att de är mogna uppgiften och vi vinner vår 11e match i serien mot ett bra kämpande Stenungsund med 27-16 till slut. Matchens lirare verkar bli A som får blommor efter matchen, oklart om det var för om hon fyllde 20 eller om det var för säkra kantavslut och någon fin kontring under matchen. Bra stämning från alla inblandade och det tackas för match hej vilt på planen. Domarna har inte nämnts i texten någon gång och det är som alltid ett mycket bra tecken på att de hanterade matchen med pondus och ibland med lite glimten i ögat. Bra klass helt klart på dessa två idag. I senaste matchen hade vi kändisdomarna Engman och Nertby (HÄR får ni en inblick på vad jag menar!) som i med den matchen tackade för gott samarbete under alla år då de lägger visselpipan på hyllan efter denna säsong. Tack skall ni ha gubbar för all tid ni har lagt ner på handbollen och att ni med glimten i ögat har fostrat många handbollare genom åren!

In med grejerna i förrådet och S är hjälten för dagen då hon tar med sig tvätten som hon förhoppningsvis hinner tvätta till på måndag då vi spelare säsongens sista match på vår träningstid mot Kroppskultur B. 

I bilen hem (som jag hinner vända innan alla köer genom GBG då de som vanligt kvällstid stänger Götatunneln..) funderar jag lite på varför jag gör det här och lägger tid på ett gäng som spelar i div 4. Från början var det här för att jag och två föräldrar snackade om att våra barn ville börja spela handboll igen och att det inte fanns plats för att träna lite mindre men ändå fortsätta i juniorålder. Då kontaktade jag Nord som mina barn hade spelat med och vi drog igång ett lag. Ett lag som bestod av spelare som slutat eller tvingats sluta för tidigt för att det inte fanns plats. Vi kämpade på utan målvakt några säsonger och vann inte en match under första säsongen. Men spelarna fortsatte och vi blev fler och fler (37 stycken i truppen nu..) och det blev naturligt att anmäla ett damlag. Förra säsongen körde vi DJ och DAM A men denna säsongen orkade vi inte det tyvärr då många blev överåriga. Men truppen har växt och det är nu en rejäl blandning av moderklubbar från Göteborg och övriga Sverige då vissa som studerar har hittat till oss. Vi tränar en dag i veckan och spelar någon match då och då. De gör det inte för att vinna ära och berömmelse utan de gör det för att de älskar handboll. Och det ger mig och B energi i mängder. De har kul och de får tävla på sina villkor. De är alltid glada när de får klistra in en boll på träning som på match. Vi är "seriösa" och har spelsystem och vi blir bättre och bättre under säsong trots en träning i veckan. Och när exempelvis I gör mål i matchen mot Stenungsund så är det otroligt kul, hon kom till oss och hade inte tränat handboll sedan hon var nio men ville testa och hon har kämpat på med klister på boll och grejer och nu gör hon mål på en match. Det är en resa som är otrolig och är svår att förklara för någon som alltid spelat handboll. Modigt att komma ensam till en ny förening med rätt jobbiga förutsättningar och kämpa på när de flesta andra är mil före men ändå vara kvar och gnugga på och tycka det är roligt trots allt. Och det belönas en torsdag kväll i Valhalla med ett gött mål från HV3 positionen...

Och här kommer en uppmaning till er alla som hållit på med handboll och saknar det. Engagera er! Ta ett uppdrag i någon klubb! Mycket bättre än att sitta hemma och kolla reels. Det här ger er lycka och ett sammanhang på riktigt! Sluta säg att det tar för mycket tid. Det är värt det jag lovar! Det tar inte energi, det ger energi!

PS. Imorgon lördag spelar Redbergslids IK herrar sin sista hemmamatch för säsongen 14.00 mot Vinslöv i PSA. Kom gärna och stötta oss! Gratis entré! Det är också årets Suicide Zero match i PSA där den otroligt viktiga organisationen är på plats och vi har även en insamling till minne av Love - HÄR! Som var starten till vårt mångåriga samarbete. Text från insamlingen nedan; 

"I juni 2020 förlorade vi vår tidigare juniorspelare Love Olind Gruden. En djupt tragisk händelse som berörde hela Redbergslids IK – spelare, ledare, personal och medlemmar – och som lämnade ett stort tomrum efter sig. För att fortsätta uppmärksamma frågan om psykisk ohälsa tillägnar vi herrarnas allsvenska match mot Vinslöv detta viktiga tema. I samband med matchen genomför vi även en insamling till Suicide Zero.Frågan ligger oss mycket nära och saknaden efter Love är fortfarande stor. Vi vill därför uppmuntra till att våga prata, våga fråga, våga berätta och våga lyssna. Alla har rätt till att må bra – och ingen ska behöva stå ensam".