Elitidrott - skratt undanbedes!
Idag är det återigen dags för inspelning av studio 1916. Vi har en nu en ny fin logga som premiärvisas för första gången idag men ni bloggläsare får den här nedan. Vi tänker idag prata om Allsvenskan herr och även dam denna gång och kanske något hett ämne för stunden. Vi har en het livegäst från Skåne samt tränaren för det laget som är det enda i Sverige som har haft lapp på luckan denna säsong.... Tanken med 1916 är att det skall vara mer handboll åt folket, visa lite rörligt då vi har egna rättigheter och företrädesvis diskuterar vi saker under Handbollsligan som får sköta sig själva :). Tycker dock att det har steppats upp en hel del i SoMe hos samtliga föreningar ovanför oss med rörliga bilder och nya grepp för att skapa ett större intresse. Tycker också det har varit mer handboll än på länge på nyheter och tidningar faktiskt. Så något rätt har gjorts och det är bara att fortsätta mata på..
(Trycker ni på studio 1916 loggan nedan kommer ni till RIKs mediahus senaste satsning)....
En blogg är ju till för att få ner lite text om funderingar och reflektioner, att skriva av sig helt enkelt... Just nu funderar jag på Frida Karlssons uttalande om elitidrott och givetvis de senaste turerna kring Robin Olsen. Inte så mycket om att han lämnar utan ledarskapet vi just nu har i fotbollslandslaget. Ni som följt bloggen vet att jag stört mig rätt rejält på att en dansk pratar engelska med svenskar....så här kommer lite rader in english... What kind of leadership does JDT provide, and how does he manage people he manages. And how can you make promises to a national team player and then publicly expose him in the media? And why are the serious warning signs surrounding him not being taken seriously by the federation?. Tänker inte fastna där för mycket men tycker att han gång på gång visar på dåligt ledarskap där känslan är att alla skall visa lojalitet mot honom men det är inte spegel tillbaks direkt. Enkelspårig lojalitet är lurigt att bygga ledarskap på och det är konstigt är att vårt "bästa" största förbund har gjort den rekryteringen. Och varför skall man som spelare i en elitmiljö inte få säga vad man tycker utan vänta några matcher för att ställa upp på något som är fel?? Inget lätt beslut från Robin som spelare då han "sviker" kompisar eller hjälper han sina kompisar? Something is rotten in the state of Denmark (eller with the smiling man from Denmark) och Olsen uttryckte det och det känns som om han stod upp för fler än bara sig själv, ryggrad är bra grejer....
Frida Karlssons befriande uttalande i media om glädje i idrotten har också gjort att jag har gått runt och funderat lite på hur jag kan koppla nuläget i handbollen till detta. Och mitt förhållande till det som hon uttrycker... Min första tanke är hur man nu kan hitta glädje i att plåga sig i skidspåren? Känns inte som om det handlar om kreativitet, känsla och lek ute i spåren, utan mest smärta och att härda ut. Men vad vet jag, jag har aldrig åkt Vasaloppet eller tävlat i något längdlopp. Det närmsta jag kommer är lilla OS på tomten med brorsorna i Onsala där vi hade en slinga på 100 meter som vi körde några varv. Och det var inte ofta det var lilla Vinter OS - vart fjärde år kom det snö så det blev äkta på något sätt. Olika segrare blev det och brorsorna var sega helt klart även om de var några år yngre. Påsklovet med husvagn på Sälens skolgård skapade också några tävlingssituationer men längdskidåkning var tyvärr inte den mest förekommande av dem...
Åter till Frida och hennes tankar... Sammanfattningsvis så tänker hon såhär. Karlssons syn på glädje i idrotten:
- Karlsson vill inte att elitidrotten ska vara enbart prestation och har en period efter VM där hon kände sig instängd av ramar.
- Hon tror att det händer "något magiskt" när idrotten tillåts att vara mer än bara prestation, och då finns det plats för kreativitet, känsla och lek.
- Hon betonar att det är ett speciellt liv man lever som elitidrottare, och att det är lätt att glädjen och lusten försvinner när satsningen blir för intensiv.
- Karlsson vill inte vara en maskin, utan vill lyfta fram det mänskliga och det som gör att man kan utvecklas.
Jag är uppväxt utan akademier och givetvis ingick det fleridrottande (även om det även på min tid var tvunget att väljas när du kom upp i åren..). Min mor och far pressade aldrig mig eller mina bröder utan vi fick testa och hålla på med det som var roligt. De ställde upp och skjutsade och kollade matcher. Min far var tränare för mina bröder i handboll trots noll kunskap om sporten (Korphandboll i Linköping..). Han var även med i styrelsearbete i RIK senare. Han var engagerad och ibland lite för engagerad men satte aldrig press på oss som barn eller senare i vårt spelande. Familjen Franzén och då HK Aranäs genererade 3 av 3 till elit och två nådde landslaget, varav en var med och spelade OS final och vann VM, EM final. Vi fostrades alla i en förening som var långt ifrån elit. A-laget var i division 2 och det fanns inga större ambitioner. Det är min bakgrund och jämförelsevis med fotbollens akademier eller för den delen handbollens nyskapade akademier så var vi inte flera hundra från början som dessutom ersätts av flera hundra (och spelare från breddföreningar som faktiskt kan vara bättre än egna trots sin dåliga hemmamiljö - obs ironi...) innan de blir A-lagsspelare. Med detta exempel vilka anser ni här har den bästa utbildningen om vi bara gör denna jämförelse? Nu kanske någon tycker att jag "cherrypickar" men är inte just det akademier också gör? Akademier ser väldigt bra ut i ungdomsåren och det är proffsigt med bra tränare och chansen finns att vinna SM/Turneringspokaler för de bästa spelarna just nu finns där. Och de har dessutom de bäst fysiskt utvecklade för stunden och kommer givetvis få fram spelare även i framtiden, någon blir helt enkelt bra - även en blind höna... Men vad är det för spelare de tar fram och hur många offras på vägen? Vad är träffsäkerheten på talanger som lyckas egentligen och vad är talang? Dessutom skapas det i mitt tycke ett antal robotar som skall vinna i ung ålder. Alla är skapade i samma mall och det är inte det vi letar efter när det senare skall bli A-lagshandboll. Det finns en färdigskriven plan från duktiga ledare och spelarna får inte utrymme att tänka. De skapar fina lag och spel som vinner en massa ungdomsturneringar. När SM har vunnits i unga år så har de redan varvat handboll/fotbollen. Det finns inget mer att vinna. Målet är att vara bäst vid 18 års ålder och gärna tidigare. I fotbollen handlar det om fina pengar. I handbollen vet jag inte riktigt vad det handlar om faktiskt. Att döda konkurrensen och att skapa ett monopol på spelare? För pengar tjänas inte på spelare i handboll. Det här är ett stort problem i vår sport. Spelare går utomlands utan att vi kan återinvestera i våra föreningar. Föreningarna som utbildar spelare till finare ligor kan inte konkurrera med löner och inte heller genereras det pengar vid övergångar. Det här borde det stridas lite mer för i våra elitklubbar och samtidigt behöver det givetvis rinna ner pengar till breddföreningarna som får fram våra exporter i störst utsträckning. Vi behöver fler föreningar och det är det vi måste fightas för. Det vi håller på med nu kannibaliserar på andra lag och föreningar runt om i Sverige.
Det snackas en del i Handbollssverige hur dåligt underlag vi har i högsta serierna. Men vilka är det som driver Svensk handboll nu och vart är ert ansvar för den utvecklingen? Det snackades inte om spelarbrist förr i tiden utan det i nuvarande system vi har en spelarbrist. Vems fel är det då i denna tids systemfel då? Det tåls att tänka på. Lätt att peka finger mot "småföreningarna" (varav en kallad småförening med 500 aktiva hade lapp på luckan och tifo och grejer bara för någon dag sedan exempelvis..) men ändå är de som i de allra flesta fall producerar spelare till A landslagen. Visst några kanske har tagit vägen förbi akademier som dessutom nog tyvärr slagit ut någon egen produkt på vägen som har slutat med handboll. Vart är ert/vårt ansvar för att spelare lägger av för tidigt? Det borde vara det enklaste som finns att få spelare att fortsätta om de älskar handboll. Men är du inte A-lagsspelare som 18 åring är det kört - det är attityden bland föräldrar och ungdomar och även föreningar nu för tiden. Det är fan en sjuk inställning och väldigt kortsiktig inställning. Vi behöver bli fler för bredd föder elit och elit föder bredd. Ju fler vi har som spelar desto fler matcher mot olika klubbar och desto större underlag för att skapa elit. Men samtidigt växer sporten på bredden och fler får och kan utöva sporten de älskar högre upp i åldrarna. Det innebär fler intresserade och vips så har vi skapat dem som älskar och har tid att konsumera handboll också.... I Norge spelar man cupen för 20 åringar, flyttar titlarna upp i åldrarna och lite mer långsiktighet?? Är det dags att ta bort farmarlag och spela U23 serie istället? Fler spelare tillgängliga för fler föreningar och därmed större driv i seriesystemet och inga lag som bromsar andra föreningar... Föreningar som har ambitioner och bra verksamheter.
Ps 1. Arkitekttävling vunnen om våra Arenabyggen i goa staden Göteborg - mer om det HÄR!
Ps 2. Derby mot Torslanda på lördag 16.30 i PSA. Damerna mot Huddinge innan klockan 14.00 - Biljetter HÄR!
Kommentarer
Skicka en kommentar