Föreningar förena eder!

 Snart är det årsmötesdags i vårt handbollssverige. De flesta klubbarna har brutet årsredovisningsår och tar slut sista april. Det är då det avgörs om hur det har gått för föreningen under året gentemot budget kontra verkligheten. Jag har ju skrivit innan att min förening Redbergslids IK kommer ha svarta siffror denna säsong vilket jag som RIKare är väldigt väldigt glad över. Vi har en liten ryggsäck att fortsätta jobba av, men vi har vänt många års tråkiga bokslut till ett bra bokslut. Vi går med vinst, gott så. Och det har vi givetvis gjort genom att tänka till och arbeta smart och mycket med vår ekonomi. Mycket med hjälp av en ekonomikommitté som stöttat övriga verksamheten på ett bra sätt. Men nog snack om föreningen med stolt historia sedan 1916....

Jag är också medlem i en annan fin förening, nämligen IK Nord den enda cityklubben i Götet med stort hjärta för att handbollare kille som tjej skall spela länge. Detta är en mycket stabil förening med pengar på banken. Den har under många år varit en sund förening och den är det även efter detta bokslut. Det här är en förening med NOLL arvoden till ledare och NOLL anställda. Hela föreningen drivs ideellt och just nu har de passerat 400 aktiva medlemmar (det trodde ni inte va! handbollen i city växer..). Det görs ett enormt fint arbete i Masthugget med omnejd och det är verkligen ordning och reda med många ideella som bryr sig om sin förening, gammal som ung. Men när det vankas bokslut så blir resultatet i år minus 48 000 kronor. Och här är min stora poäng, hur är det möjligt att en samhällsbärande förening går back på sin verksamhet med NOLL arvoden eller anställda. Då är det någon som "tjänar" pengar på ideell verksamhet i slutändan. Sen kan det finnas val som föreningen har gjort i år med nya dräkter exempelvis som har gjort att kostnader har ökat, men det är inte så att de slösat pengar på något oviktigt för att bedriva en handbollsverksamhet. Och dessa beslut kan i detta fall givetvis tas utan att någon behöver ligga sömnlös på nätterna för det finns en buffert i föreningen. Det blir svårare och svårare att få ihop ekonomin även för helt ideella föreningar. Men som sagt de är en förebild på många sätt den här cityföreningen... 

 Men om en förening som ser ut som IK Nord gör förlust, hur fan är detta möjligt i ett samhälle där vi tycker att idrotten är viktig? Hur är det möjligt att RF som är vårt huvudorgan inte kan hjälpa till och stötta de som verkligen gör jobbet mer än hur det ser ut nu. Hur kan RF växa som organisation när föreningarna blöder. Varför är inte fokus på föreningarnas ekonomi. Hur kan inte dessa frågor drivas mer politiskt om vi nu har en organisation som skall arbeta för idrotten. Organisationerna blir proffsigare och proffsigare men till vilken nytta för föreningarna och de ideella ledarna som står där varje kväll i veckan och helger? Det viktigaste i idrottslivet är väl alla timmar som läggs på barn och ungdomsidrott inte att allt skall vara proffsigare och proffsigare i en organisation... För vem finns vi, vilka skall vi arbeta för. Jo föreningarna som kämpar med näbbar och klor för att kunna bedriva en verksamhet. Allt för att vår huvudsakliga uppgift att stå på golvet och ta hand om barn och ungdomar varje kväll, varje vecka, nästan hela året skall funka. Vi i idrottsrörelsen är jäkligt bra på att hitta saker och tjäna pengar på och fixa och trixa men min känsla är att professionaliseringen i förbund och högre upp gör det tyngre och tyngre för oss föreningar. Vi lägger mer och mer tid på administration som gör att vi kommer längre bort från vår huvudsakliga verksamhet... I boken Så vinner vi igen av Brenning så pekar O´Sullivan på att Riksidrottsförbundet från 2008 till 2022 ökat sina kostnader med 71 procent "De administrativa kostnaderna ökar men färre barn idrottar". Det här är en del av idrottens professionalisering som delvis betalas av staten och kommuner men även vi föreningar är med och tar högre kostnader. Det här borde diskuteras flitigare i svenskt föreningsliv och i media anser jag. Vi kan inte bygga på organisationer om de i botten blöder pengar. Organisationer som måste göra sig viktigare och viktigare för att existera men de missar vad de är till för. Då är det något fel i vår fördelningssystem. Jag tycker att mycket som görs är bra och vi som idrottsrörelse i helhet är med och tar ansvar för samhället på ett bra sätt. Men någonstans måste denna spiral brytas. Vi kan inte ta mer och mer ansvar i den ideella verksamheten som går ut över vår huvuduppgift - att inom vår idrott nå barn och ungdomar som vill röra på sig. Och med det få värderingar och kunskap om demokrati och allas lika värde som du inte får på så många ställen. En viktig rörelse för att gamla skall möta unga och ett ställe där vi kan verka i tillsammans oavsett bakgrund eller exempelvis politisk tillhörighet, eller för den delen med olika ekonomisk status. Det finns inte så många ställen i vårt samhälle som kan mäta sig med idrotten där. Vi har en viktig uppgift att fostra barn och ungdomar men det innebär inte att vi kan ta på oss mer. Vår huvudverksamhet måste bli bättre och det måste finnas ekonomi i den för annars så kommer det bli jobbigare och jobbigare. Vi måste göra saker som är långt ifrån vår huvudsyssla. Och om allting handlar om ekonomi i en förening så kommer glädjen till idrotten att försvinna. Alla som nu brinner för sin idrott och tar ansvar för andras barn och ungdomar kommer inte orka i längden...

De som sysslar med riktig journalistik som gör skillnad borde nog steppa upp lite nu när det vankas återbetalning av skatteskulder från Covidåren. Många föreningar kommer få det kämpigt här, och jag hoppas av hela mitt hjärta att ingen förening måste upphöra och sluta verka för elit och ungdom. Alla är viktiga för vår folkrörelse och våra seriesystem. Vi behöver bli fler men det är tufft att få människor att putta in mer tid om vi inte får syssla med det vi vill göra till största utsträckning - idrott!

Föreningarna är era förbund som är RF så enkelt är det. Vi har mandat att föreslå förändringar och genomföra dem men just nu så verkar det som om vi inte orkar lyfta blicken för att all tid går åt till ekonomi och administration (och till viss mån egen professionalisering, men det får bli en annan blogg). Här ligger oron och det verkar inte som om vi når ut med att det är enormt jobbigt att vara en förening nu för tiden. Att vara en ideell ordförande och ha skatteskulder eller andra skulder för den delen måste vara bland det jobbigaste du kan utsätta dig för. Att ha en ofta anrik gammal förening med stolt historia att bära på dina axlar (inte så många nya som tillkommer...). (Och då snackar vi inte elitklubbar i fotboll och hockey där typ alla pengar finns i vår idrott just nu).. Allt detta för att organisationerna över oss kan växa medans vi måste skära på våra tjänster för att överleva. Det är en tankevurpa som vi tillsammans måste förändra annars sparkar vi undan benen som vår idrottsrörelse står på.... 

Ps. Sportkontoret har flyttat inom Prioritet Serneke Arena. Vi har flyttat lite längre in i hörnet av inomhusfotbollsplanen. Lite mer svårtillgängligt för besökare men helt klart en trevlig lokal att verka i. Och idag fick vi upp vår skylt som visar var vi är någonstans och vad vi har för meriter...

Ps 2. Verkar ha varit bra drag i Eriksdalshallen i final 2 och en mäktig vändning av Bajen. Dolken gick på nio och fixade en match till i Stockholm till att börja med. Spännande finalserie! Fullsatt i Ystad och fullsatt i Stockholm och Infront slår på stort enligt rykten...