Jonas Olsson med hjärta för sporten!

 Dagens viktiga blogg är en gästblogg från Jonas Olsson. Ämnet är att fortsätta spela handboll efter tankegångar på FB efter bloggen - Änna både gla o lessen. Jag har fått uppleva elit och några SM guld i mitt liv men jag har också haft ynnesten att spela handboll i div 5 (HK Aranäs 05) och vara tränare för dam div 4 lag (IK Nord) samt damjuniorer med ambitionen att träna en gång i veckan och ha roligt med sin idrott. Livet är alldeles för kort för att sluta spela handboll och ha sköj med sin idrott. Leta rätt på en förening via förbundets hemsidor och leta rätt på en klubb med hjärta för sporten, jag lovar du kommer inte ångra dig eller som svaret från Jonas på FB löd "Den här texten gör en väldigt gla o lessen. Gla att vi ändå är några som inte kan lägga av och sånna som du som hjälper till att hålla igång bredden som vi alla kommer ur. Lessen att inte fler fattar hur otroligt kul det är att svettas lite, duscha lite, skratta mycket tillsammans även om kroppen inte gör det man tror att man kunnat."

Men nu till Jonas och hans tankegångar och tack för att du har hjärta för den helt överlägsna sporten, handboll! 

Jag fick frågan från Mikael: kan du dela dina tankar om att fortsätta spela handboll efter att "karriären" var över?

Det gör jag så gärna, här kommer min resa. 

Som ung har jag alltid varit med på bänken i det bättre laget och fått dela framgångarna som mina lag hade. Jag hade inte förstått att min självbild som spelare och vad andra ansåg vara mina toppar och begränsningar som spelare inte alltid stämde överens och det är nog sant än idag. Jag kom med till andra uttagningen av stadslaget (P80) men hamnade utanför. Jag trodde jag skulle ha en chans att komma in på handbollsgymnasiet (långt innan NIU fanns, vilket nog hade passat mig bra). Jag förstod väldigt sent att min fysik inte automatiskt blev bättre av att umgås med folk som tränade seriöst utöver det organiserade. Men jag älskade det. 

Jag blev tidigt ungdomsledare, började döma, gick tränarkurser (långt innan det började kallas TU), och åkte med på allt jag kunde för att insupa så mycket handboll som möjligt. Jag nådde aldrig eliten som senior, men jag har haft mitt namn i GPs resultatsidor där målskyttarna presenterades. Alla människor jag fått möta (nuvarande generalsekreterare i SHF gav mig ett av mina första jobb 🙂), alla platser i hela Europa jag besökt – det har format hela mitt liv till att "vara handboll". 

När var då min "karriär" över? Jag tror det var när jag valde att fokusera mer på att försöka bli något som tränare i stället för att prioritera träningar själv. Mitt sista aktiva år var nog det året Aranäs vann våran division 2 med de där två gamla RIK-spelarna som tränare. Jag kände direkt att det inte räckte att stå vid sidan. Hur kan något som är så kul inte få plats vid sidan av tränardrömmarna? 

Jag började spela med Majornas IK där jag hade några gamla polare som spelade. Jag fick ha Julle som tränare (det är nästan värt en egen blogg bara det). Efter några år hörde några killar från det gamla juniorlaget IK Sävehof P79/80 av sig och undrade om inte jag ville vara med och starta upp en egen klubb för oss gamla föredettingar. Vi var ju ändå nyss fyllda 30 och för gamla för att spela handboll. Det var det bästa som hänt mitt vuxna jag. 

Nu, nästan 15 år senare, har jag fått spela med nästan 90 olika personer och varje tisdag 20-22 är helig i min kalender. Det är en ynnest att få svettas, försöka kasta boll, duscha, skratta och må bra tillsammans med människor jag aldrig hunnit träffa om vi inte haft en fast punkt i Ugglum. Min största talang är att jag nästan aldrig blivit skadad, så det är självklart tur att jag fortfarande kan hålla på snart 45 år gammal. Vi har stora grabbar i vår trupp, vi har spelare som "slutade" när de blev seniorer, men vi försöker alla göra vårt bästa för stunden de tillfällen vi ses. Vi har en snart 47-årig man som gjorde comeback efter att ha opererat sin hand för ett år sedan. Det som handbollen gett mig och fortsätter ge oss är ovärderligt. 

Så om du någon gång tänker att du kanske borde testa att spela mer för att det är kul och inte för att maxprestera varje gång, gör det! Vad är det värsta som kan hända? En hälsena läker inom sinom tid också.

Ps. https://svenskhandboll.se/hf-vast/forening/hitta-forening