Peppgeneral

 I ett lagbygge och i ett liv så behövs det alltid människor som ger dig det där lilla extra stödet på vägen och peppar dig när du känner dig lite sämre eller att det inte går som du har tänkt dig. Och givetvis även en i en helt vanlig dag i livet när allt är på topp eller lite gråare. Det finns alltid plats för glada tillrop. Livet blir mycket enklare och det blir helt klart lite trevligare att leva och vandra på livets krokiga väg då. Detta är en viktig roll som några människor där ute bara helt apropå tar på sig (fan va goa ni är!). Detta helt utan baktanke på att tjäna någonting på sitt agerande. De är bara jävligt peppiga och goa. Och som någon vis popstjärna sa häromdagen, Att vara trevlig är gratis. Och att vara peppig är också gratis men värt hur mycket som helst. För ett lag men också för enskilda individer. Det här engagemanget i människor behövs alltid och det här är ett tack till alla er peppgeneraler därute för er gratisgenererande energi! 

Min bästa peppgeneral genom alla tider är och var Tomas "Bäckis" Bäckander. För mer än två år sedan fick jag och många andra med stor sorg säga hej då till dig vid Tölö kyrka. Nu hoppas jag verkligen att du på något sätt får till det dig det här inlägget. Hann tjöta med dig några dagar innan du gick bort och det känns bra så här i efterhand. Vi hade ofta kontakt på telefon när jag flyttade från Aranäs och gick vidare i handbollslivet. Träffade dig på centralen några dagar innan när jag var på väg upp till Alingsås och det blev ett kort snack och en kram. Och det är ett möte som jag vårdar ömt i min databank. Det är så jävla deppigt att inte du fick följa dina barn och barnbarn en längre stund på jorden. Men är övertygad om att du på något sätt är där och stöttar din familj. 

Tomas blev min materialare i Aranäs när jag tog mina första steg som tränare. Han flankerade Greven (Lennart) som mattris med bravur. En stor del av idrottslivet är gött tugg och det är lite speciellt helt klart. Det är hets och skämt blandat med lite allvar givetvis. Ibland en mycket skön fristad från verkligheten. Att hitta på hyss var Bäckis mästare på. Han var en av världens största och bästa viglare. Vad menar jag med det då - jo en person som hittade på saker för att någon skulle bli lite småirriterad och sedan lade han ved på brasan för att det skulle ta fart ordentligt. Det här var hans riktiga talang i livet men tolka det nu inte som något dåligt. Han var en mästare på att skapa god stämning och en mästare på bry sig om och ta hand om och se alla i truppen och givetvis vid sidan av den. Som alla andra hade han självklart sina brister men det har alla så det var och är ingen stor grej. Man visste alltid att när man fick julkort från någon man inte gillade eller inte hade någon relation till att det var Bäckis som hade lagt en enorm tid på att snappa upp namn i periferin. När någon tackade för julkort så visste man att det var Bäckis som hade varit framme. Han gillade det eller snarare älskade det mötet mellan människor när en utav dem såg ut som ett frågetecken och stod där mållös. Väldigt enkelt skämt men genialiskt i all sin enkelhet. Detta var också i skiljelinjen mellan det digitala och analoga steget vilket gjorde det än roligare och imponerande i investerad tid. Han var också en mästare på att förställa röster och lura folk via telefon. Det ringde många luriga personer ner till kansliet hos HK Aranäs när jag jobbade där som kanslichef. Här gällde det givetvis att alltid vara proffsig och ta alla samtal på allvar. Men troligtvis var det Bäckis som låg bakom 90 % av alla konstiga samtal genom åren. 

Bild: Från vänster Bäckis, Virre, Dennis, Greven... det är så mycket Bäckis att se till att han och Greven är med när Aranäs nya tränare efter mig presenteras...

Jag kommer också ihåg med värme en inflyttningsfest hos Dennis där jag och Virre och Bäckis hamnade på balkongen hela kvällen. Han hann givetvis också med att blanda Dennis vinylskivor innan balkongdejten vilket han visste skulle ta skruv. Att skratta åt saker som han inte skulle få se utan bara visualisera var han också grym på och det älskade han. Jag tror inte att jag och Virre har skrattat så mycket i hela vårt liv, detta under en hel kväll i kylan på balkongen med en entertainer med skaraborgsdialekt utöver det vanliga (han var bördig från Skövde den kära Bäckis och han var röd uttalas vist whröö, det var han väldigt tydlig med - läs Skövde AIK) och med varm härlig humor fick han mig och Virre att ha träningsvärk i magmusklerna något längre tidsperiod än vad som är normalt. Det var grävlingar som Kruta hade lagt i hans verktygslåda då de åkte runt på motorvägar med NCC och som efter några dagar luktade som f-n. Det var om när domarna på Aranäs Open var förbannade för att de inte såg linjerna, en viss cupgeneral hade bestämt att handboll spelas med gula linjer även om det spelades på gräsplaner. En annan domarhistoria som berättades var när vi i division 2 hade gula siffror på vita tröjor då en viss kanslichef ville ha klubbmärkets färger i dräkten, inte så poppis. Det var någon som hade bett en kompis att ta med vinterdäck som handbagage. Det var någon som hade snackat med en tysk på Mallorca att leverera färskt bröd i en vecka åt en kompis genom att alltid knacka på hårt och bestämt varje morgon klockan 07.00. Det var "potatis säljes" annons i lokaltidningen till en viss tränare från Skövde som är blå och bror med Bäckis fru Ulla. Det var storyn när jag hade glömt säga till min fru att jag skulle på ledarfest efter en bortamatch och hon undrade mitt i natten var jag var någonstans. Det var storyn när Virre tyckte det lät och lyste så mycket när han skulle sova över hos Bäckis och drog ut en kontakt, enda kruxet var att Bäckis dotter någon dag efter fick se sina fiskar ligga på ytan då syretillsättning visst inte funkar utan pump. Det var storyn om när han i en viktig match skulle samla ihop vattenflaskorna innan halvtid och jag plockade ut dem igen och han fattade inte hur de försvann... Det var storyn om när jag på en genomgång hade haft med en konkurrerande materialares "fylla på vattenflaska tid" som var helt överlägsen Grevens och Bäckis tid. Det var storyn när han lurade Greven om att jag hade tillgång till kameran i hallen inför första matchen jag skulle coacha mot moderklubben Aranäs. Det var storyn när vi hade klätt upp Kockens (Patrik) far i Västerås med nya Aranäskläder som vi inte ens hade fått se eller känna på när han tog emot bussen uppe i Västerås. Greven var riktigt förbannad efter matchen och du bara satt och kluckade och skrattade i bussen hela vägen hem (givetvis när inte Greven såg) o undrade hur han hade fått tag på grejerna. Det var storyn när vi blev rånade på alla våra värdesaker i omklädningsrummet borta mot Eskil i gamla sporthallen, och du gick runt och beklagade dig att du hade blivit av med din fina nya handduk (eller var det jag?) då vissa hade blivit av med bilnycklar och telefoner. Det var storyn om när jag faktiskt lyckades lura dig (för en gångs skull) att jag ringde från kommunen när vi hade en "vit" vecka som förening och haffade dig när du drack öl. Och hundratals andra historier till från en av de bästa storytellers jag har upplevt och ni som var med i dem behandlades alltid med stor respekt o värme....

Tack Bäckis för alla fina samtal genom åren, du hade också känsla för feeling och var en av få som vågade ringa mig även  efter förluster och det hedrar jag dig för. Du var alltid glad och spred energi och värme. Jag saknar verkligen din röst och ditt härliga skratt och dina telefonsamtal. Fan du var min bästa peppgeneral genom alla tider och jag saknar dig! Tack även Ulla för att jag fick låna honom så mycket under min tid i Aranäs (och även efter)! 

Ps. Ordet peppgeneral är myntat från min kära kollega i IK Nord - Björn, bra där! Och i våra två damlag så utses det en peppgeneral inför varje match. Det är en tung börda så det är bra att snurra på den rollen. För att ge energi krävs det mycket energi men som sagt förutom det är det gratis att peppa och lyfta andra människor...