Livet som handbollstränare...

I förra veckan fick en tränarkollega till mig sparken, Nemanja Milosevic. Den första denna säsong inom handbollen om vi inte då räknar in Glenn Solberg som fick sparken från förbundet. Han sa upp sig själv hävdar ju visserligen han själv och förbundet, men det blir faktiskt bara löjligt. Han hade gjort sig omöjlig verkar det som och bara förvaltat ett landslag som efter Danmark har de bästa spelarna i världen. Och faktiskt gjort det sämre och sämre. Vilket givetvis får konsekvenser. Lite tråkigt att inte sanningen kommer fram utan att vi bara får icke namngivna uppgifter utåt på hur det har varit under mästerskapen (Läs SVT, Aftonbladet..). Detta är en stor balansgång i alla förbund, föreningar och lag. Hur mycket skall komma ut och hur mycket skall vi säga. Det är inte bara en bra "teamkultur" som skapats inom lag/föreningar/förbund helt klart. Tystnadskultur och en sorts gisslansituation kan givetvis uppstå. Spelare och ledare vågar inte säga vad de tycker då de då kanske får ge upp sin dröm. Men som spelare och ledare är det är också viktigt att veta att någon annanstans finns det lag där du kan trivas och utvecklas i. Varför vara någonstans som du inte trivs i och det är ganska skönt att stå rakryggad och följa sin kompass och därmed hjälpa en osund organisation och dig själv. Det går att leva sin dröm och dessutom må bra, vilket också faktiskt är en förutsättning för att du skall lyckas. Detta gäller tyvärr inte ett landslag då det är slutstationen på en elitresa. Det går inte att vinna OS guld eller VM guld i ett klubblag... När det gäller tystnadskultur kan väl även en aktuell parallell dras till den otroligt bra och viktiga artikeln/genomlysningen av Svenska Fotbollsförbundet som gjorts av tidningen/magasinet Offside. Där det inte verkar vara en helt sund miljö. Där har till och med den egna visselblåsarfunktionen inte fungerat utan den har gått till RF istället. Det som är lurigt med icke svaren hos fotbollsförbundet och kring handbollslandslaget är att jag tycker att det här skall vara förebilden för alla i fotbolls och handbollssverige. Vi som håller på med handboll vet också att förbundet initierat och lanserat konceptet #schysstmatch nyligen, vilket givetvis måste genomsyra hela verksamheten. Sen är det inte lätta beslut att ta och det är inte lätt att säga hur transparent verksamhet som ett förbund, förening, lag skall ha. Men förbund har större ansvar helt klart då de är toppen av pyramiden och som finansieras och sitter på mandat av klubbarna. Precis som klubbarna sitter på mandat från medlemmarna i sin förening. 

Om vi går tillbaka till organisation i landslagsverksamhet har du funktioner och helhet runt laget som ingen kommer i närheten av. All hjälp finns för en huvudtränare och snackar vi belastning så kan du som huvudansvarig fokusera på din grej, du kan också ta hjälp av de bästa spelarna i landet. Du har alla stödfunktioner på plats som du definitivt inte har i klubblag. Att vara tränare för ett klubblag innebär verkligen belastning och multitasking. Och oftast inte den stöttning som kan behövas som chef. Lite som en rektor kan jag tänka mig. Krav uppifrån från en styrelse som inte alltid har koll på vardagen och krav lärare (ledare) och elever (spelare) underifrån. Dessutom med publik, sponsorer, media och övriga intressenter som har åsikter och eldar på (föräldrar i skolan?). Varje vecka analyseras du och ibland flera gånger i veckan. Du har många som tittar på dig när du arbetar och dessutom har åsikter. Åsikter som jag även själv har när jag tittar på annan idrott och det hör till. Du skall som icke expert få ha åsikter och diskutera med dina vänner, det är det som gör idrott så levande och intressant. Men det här skapar en press som kanske inte alla tänker på. Det är inte så ofta som någon sitter som chef på sin kontorsstol och analyseras av publik, men det hade varit lite roligt om det förekommer. Det är det här du måste vara medveten om som elittränare. Du har också ett ansvar att representera klubbens värderingar som du skall leva efter 24/7. Du är ingen rockstjärna som kan göra vad du vill efter en konsert eller under densamma (som dessutom har en förutbestämd playlist där inget konkurerande band försöker ställa till den). Där har ni kravspecifikationen om ni vill testa på yrket. 

Eller så gör ni som jag har gjort. Jag har aldrig haft något tydligt mål varken med mitt idrottande eller ledarskap. Jag har tyckt det varit roligt och hoppat på en ny resa och fått chansen lite här och där. Haft lite flyt, eller lagt ner arbete som genererar flyt... Att ta chansen och lista ut under vägen hur du löser situationer och vad som krävs. Nu låter det oseriöst vilket det absolut inte är. Jag har alltid gjort allt jag kan för att göra ett bra jobb för jag vill vinna och göra det tillsammans med andra. Det är en helt överlägsen känsla när du har jobbat hårt och länge och får lyckas fullt ut. Att stå som seriesegrare eller med guld runt halsen är få förunnat och det är många som kämpar för att få känna på den känslan. Men som ledare så är det också en stolthet att se spelare som du har haft lyckas på planen eller för den delen utanför planen. Att få se människor växa och utvecklas är nästan en lika go känsla som att vinna med ett lag. 

Åter till Nemanja som jag tycker har gjort ett fantastiskt arbete för Lugi under många år. Och jag tror att få slår honom på fingrarna att skapa ett försvarsspel av hög klass. Han får dessutom alltid stora spelare att ta stor yta på ett magiskt sätt, det är imponerande! Jag kan inte påstå att vi är bästisar men det är en fin kollega som jag har pratat med och haft kontakten med under många år. Jag har också alltid velat prata försvar med honom och vi skulle ha bokat en tid för det, men det har inte blivit av. Men nu kanske du har lite mer tid Nemanja?  Med det sagt så är det så här det funkar inom idrotten, en bra ledare kan också få sparken. Men jag lovar, det kommer finnas ett annat ställe som du kommer trivas på Nemanja! 

Det sägs att du inte är en bra tränare om du inte har fått sparken någon gång. Jag har egen erfarenhet av det och det uttrycket kanske kan stämma. För du lär dig att det spelar ingen roll hur bra eller duktig du är, du är alltid bara en match ifrån att få lämna på något konstigt sätt. Det finns alltid någon annan vilja i en förening och det spelar ingen roll hur bra relationer du skapar. Det är personligt för vissa och det kan du aldrig påverka. Men kom ihåg - ta det inte personligt! En petning kan öppna upp nya vägar i ditt liv och du får en ny chans att göra det lite bättre och kanske också med människor som du tycker det är roligare att arbeta med. Det skapar en känsla av olust i stunden helt klart men det går över. Vägen är alltid framåt men med erfarenheter i alla det olika slag så blir den lättare och tydligare ju äldre du blir. Och dina erfarenheter är dina egna de kan ingen ta ifrån dig eller kopiera...