Brenning - klapp, klapp, klapp!!!

 Har under några år fascinerats över hur elitfixerad hela vår ungdomsrörelse i idrotten har blivit och pressen på barnen har ökat från föräldrarna och föreningarna. Vinner du inte ungdoms SM eller spelar i ett A-lag tidigt så kan du lika gärna lägga av. Barn slutar tidigt att idrotta för att det inte är roligt längre. Det har varvat sin idrott tidigt i sin korta karriär. De lägger helt enkelt av vilket är en katastrof för idrotten och samhället. Min inställning har alltid varit att bredd föder elit och elit skapar bredd (intresse, förebilder, drömmar). Men just nu så dödar elit bredden i vår idrott. Ett sätt att gräva sin egen grav och den trenden måste vändas. 

Det här har jag gått och grunnat på och laddat ner forskningsrapporter och grejer för att kanske skriva några rader. Men nu behöver jag inte det längre, för det har kommit ut en ny bok av Patrik Brenning som heter "Så vinner vi igen". Han har gjort en enormt viktig bok för idrotten i Sverige. Skall ni starta bokklubb så gör det nu! Han sammanställer problematiken inom vår idrott på ett mycket bra sätt. Allt finns svart på vitt enligt forskning och undersökningar hos barnen själva. Dessutom många bra exempel som sätter fingret på problematiken och som gör att polletten skulle kunna trilla ner hos fler. Men istället så försöker vi göra samma resa om och om igen för att få sämre och sämre resultat. Och antalet utövare blir mindre och mindre...

Text skriven innan jag läste - Så vinner vi igen

Vi får inte aga våra barn i Sverige enligt lag sedan 1958 i skolan och 1979 var vi först i världen med ett förbud mot våld mot barn i hemmet och skolan. Men att vi tvingar våra barn att träna ofta och ensidigt och dessutom utsätter dem för psykisk misshandel med tidig helt grundlös selektering inom idrotten är inget problem. Idrottsrörelsen får dessutom bidrag från stat och kommun för att göra det. I extremfall så är det helt horribelt att bidrag delas ut men den stora massan är faktiskt på väg dit också om vi inte passar oss. 

I Redbergslids IK har det sedan 1916 av grundarna hetat "Idrott är grund för ungdoms fostran" - vilket inte är modernt på något sätt men det måste ligga i linje med vad idrotten vill även år 2024. Vi håller på att skapa en idrottsrörelse som är till för 1-2 % av alla våra deltagare från starten i våra verksamheter. För fler än så blir inte elit det är hårda fakta. Dessutom finns det ingen som kan se tidigt om någon spelare blir elit men ändå selekteras det tidigare och tidigare. Det finns en överrepresentation bland tidigt födda på året i ungdomslandslag osv. Hur bra är ni i RIK då är det väl någon därute som undrar? Jag har inte varit här så länge men helt klart är att vi också har problem men jag upplever att det finns en vilja i vår förening att ta till oss vad barn och forskning säger. Men självklart kommer vi inte kunna lösa det direkt här och nu. Och jag tror inte någon vandrar genom livet utan att göra fel eller göra misstag. Det är mänskligt att fela helt enkelt. Men ambitionen att göra saker bättre måste alltid finnas och det är en bra start tycker jag. Resan har börjat!

Ett stort problem tycker jag är att kraven på våra ungdomsledare är helt horribel. Du skall inte bara ha en utbildning i förbundets regi med all specialkunskap och teknikkunskap i din idrott. Du skall helst även ha högskolepoäng i pedagogik, psykologi, personalvetenskap, logistik. Detta för att föräldrar kräver detta. Föräldrar som inte själva tänker lägga någon som helst energi/tid på gruppen och sitt egna barn i densamma. Men krav har de rätt att ställa. De betalar medlemsavgift och säljer bingolotter. Lite också påhejade av att föreningarna som skapar akademier och i en akademi ställs det krav på ledare. För i en akademi handlar det om att skapa framtida stjärnor. Du kan inte ha föräldratränare där, herregud hur skulle det se ut. Det är en kvalitetsstämpel på att klubben tar det på allvar. Att de möter upp kraven från föräldrar med en organisation som är proffsig. För mig sänder det signaler att här är det hårt arbete som gäller, glädje undanbedes. Och dessutom så kan du då inte skicka din dotter/son till ett närodlat alternativ, för där kanske du måste engagera dig. Där kanske det inte blir så proffsigt vilket känns jobbigt. Avslappnat och att du får vara med dina kompisar på fritiden då ni bor i samma område är inte bra argument. De stora klubbarna lockar också spelare från små föreningar för där kan du absolut inte bli bra enligt dem. Och i de stora föreningarna vinns det från början vilket skapar ett sug från bra spelare (eller oftast föräldrar till bra spelare) att gå dit. Dessa slår ut de spelarna som är i den stora föreningen och vips så har alla från början i föreningen bytts ut mot nya och de gamla har slutat och de går givetvis inte till en mindre förening för att fortsätta med idrott bara för att det är kul. 

Vad hände med de föreningar och ledare som vi växte upp med? Goa medmänniskor som såg till att gruppen och spelarna hade kul. Kanske inte de bästa tränarna när det gällde din specialidrott och din teknikträning men de höll i träningar och såg till att det var bra stämning och att du faktiskt fick tänka lite själv. Du fick möjlighet att testa saker och du fick möjlighet att vara i en grupp som hade kul. Och det viktigaste av allt. Du kunde hålla på med andra idrotter för att din ledare uppmuntrade det och var genuint intresserad av att följa dig även där. Dessutom körde du lite spontanidrott på gatan och på gräsmattor runt om i kvarteret med andra kompisar. Vi håller på att skapa trådar hit och dit, men funderar inte så mycket på hur mycket spets vi tar bort i vår utbildning. Någon udda fint, skott, passning som kommer spontant tar vi bort direkt.

Slutsatser/ insikter med fakta efter jag läst boken, mina reflektioner...

Sverige borde titta på Norges "Barns rättigheter inom idrotten" som tillkom 1987 och uppdaterats senast 2019. Alla specialidrottsförbund är tvungna att skriva på. Det här är bestämmelser inga riktlinjer. I stort går det ut på att barn själva får bestämma hur många idrotter de vill utöva och hur ofta de vill utöva idrotter. De har rätt att bestämma om de vill tävla och kan när som helst byta förening. Upp till 11 år får de bara delta i regionala tävlingar. Alla mästerskap internationellt eller nationellt är förbjudna tills barnen fyllt 13 år. Bryter någon mot reglerna fås inget statligt bidrag. Det är också förbjudet sedan 2022 att livesända idrott under 15 år, vilket är rätt intressant... Har Norge under de senaste åren haft framgång på Elitnivå? Svaret är ja och ja i massor och i många olika grenar dessutom... De har dessutom haft en positiv effekt på folkhälsan. Så de har gått hand i hand bredd och elit och skapat något riktigt bra tillsammans. 

Datorer och telefoner är ingen konkurrent till idrottande för ungdomar. Det är en myt och problemen kom innan telefonerna kom in i bilden...

Spontanidrotten är på utdöende och fotbollen har fått overkligt stor makt när det gäller byggande av spontanytor. Dataspel är ingen konkurrent utan det är vuxna som bygger bort eller kväver/organiserar bort spontanidrotten. Spontanidrotten är en otroligt viktig del för att lyckas som elit enligt all forskning... 

Futsal tas inte upp i boken men egen reflektion på att fotbollen tar kliv för att vara en året runt idrott. De tar dessutom inomhustider för inneidrotter såsom Volleyboll, Innebandy, Handboll och Basket. De äter sig in på andra idrotter och tar bort möjlighet att fleridrotta...

För att lyckas inom din idrott (medaljer i mästerskap osv) med stor övervikt skall du helst ha tränat/utövat fler idrotter långt upp i åldrarna innan du satsar på din sport fullt ut. 

Sömn är viktigt för att lyckas. Det kommer mer och mer forskning på detta och det är en stor variabel för att du skall kunna ta till dig träning. 

Går du in i en akademi upp till 12 års ålder är chansen att lyckas minimal. Men däremot om du går in i en akademi vid 16 års ålder så har du stor chans att lyckas i din idrott. Om du kommer från en breddförening där du dessutom kanske utövat andra idrotter. 

Bryne och BP ställs mot varandra i ett exempel. Båda fått fram Premier League spelare. Hååland och Kulusevski. Men Bryne behöll 35 av 40 spelare under hela resan och de klarade sig också bättre i skola och hade bättre folkhälsa. BP stor utslagning och pyramidtänk. Brynes resa mycket billigare och totalt sett bättre i slutändan...

70 % av de som går NIU är födda tidigt på året. Detta är givetvis för att urvalet görs tidigt och då tar man inte hänsyn till pubertet och att det är för stunden som de är fysiskt före sent födda...

Idrottsrörelsen försöker bygga större och större organisation för att vara professionella och möta kraven. Och det sväljer mer och mer pengar och det blir mindre och mindre pengar till bredd. Dessutom bråkas det om vart pengarna skall gå - bredd eller elit. Läs RF och SOK... Svårt att hålla ihop paraplyet. Fotbollen har exempelvis hotat med att dra sig ur RF. Har RF lite som gisslan??

Fundering efter att ha läst boken är om vårt bidragssystem missgynnar breddverksamhet?? Det går att slå ut barn tidigt i sin verksamhet och ändå få bidrag. I Göteborg med omnejd finns det en stiftelse/fond som heter Dunross som har sådana parametrar och krav för sponsring men samtidigt finansierar de även elitföreningar, svår gränsdragning helt klart... Finansierad elitsatsning i ungdomsföreningar - i förlängningen torde detta vara bidrag från SOK där istället för RF? Men då måste också SOK vara med på resan att bredd är extremt viktig för Elit. Vet ärligt talat inte vilka parametrar som skall användas men det kan väl ni läsare diskutera fram :)?